Som tidigare ateist, med akademisk bakgrund inom historia och arkeologi, kom Jan till en punkt där han inte längre kunde förneka det han hade upptäckt. ”Om det var sant att Jesus stod upp från de döda, så ändrar det allt. Då var jag tvungen att ta konsekvenserna.”

Barndom

Jan växte upp i Israel som barn till ryska immigranter i en sekulär familj. Religion hade ingen plats i hemmet och tro var aldrig ett tema. Den judiska identiteten formades inte genom varken tradition eller religiös praxis, men genom att leva i Israel och vara en del av staten och folket. Samtidigt levde han med en tvådelad identitet:

I Ryssland är jag jude, men i Israel är jag ryss.

Enligt judisk religiös lag räknas han heller inte som jude eftersom det arv på mammans sida inte kan dokumenteras som fullt judisk. Detta är en verklighet många rysk-judiska familjer delar, och som tidigt blev en del av hans självförståelse.

Genom skolan fick han kännedom om judendomen. Han lärde om sabbaten, högtiderna och bibeln, och läste Tanakh (GT) redan på låg- och mellanstadiet. Ändå praktiserades inget av detta hemma. Sabbaten var främst en ledig dag och högtiderna markerades som familjemiddagar utan relgiöst innehåll.

Första mötet med Jesus

Det första mötet med Jesus kom oväntat, då Jan var åtta år gammal. Hans pappa tog honom med till Jerusalem för att be för en kristen vän, och de besökte Gravkyrkan. ”I synagogor hade jag aldrig känt Guds närvaro. Men i Gravkyrkan var det annorlunda. Det var överväldande.”

Upplevelsen förblev liggande i bakgrunden, mens han under ungdomstiden utvecklade en tydlig antreligiös världsbild. Speciellt efter att hans pappa dog, blev han fientligt inställd till all religion.

”För mig var Bibeln bara äventyr och myter. Jag menade uppriktigt att religion gjorde mer skada än nytta.”

Efter militärtjänstgöring i luftförsvaret började hann att studera historia och arkeologi. I den akademiska miljön behandlades Bibeln kritiskt – inte som Guds ord, och knappt ens som historisk källa. Ändå växte intresset förkristendomens historia, särskilt för den tidiga kyrkan.

Kristen flickvän

Under en arkeologisk utgrävning mötte Jan kvinnan som skulle bli hans fru – en evangelisk kristen fråm USA. Hon pressade honom aldrig till tro, men deras förhållande fick honom att ställa frågor han tidigare hade avvisat. Dessutom var hon tydlig med att om de skulle gifta sig och få barn, så skulle barnen växa upp i en kristen tro.

Jan insåg något grundläggande: han hade aldrig läst Nya testamentet. Han började med Johannes evangelium.

”Det hade en klang av sanning. Det gav mening.”

Han fortsatte att läsa evangelierna och Paulus brev, samtidigt som han undersökte texterna både historiskt och kritiskt. Gradvis växte en insikt fram.

Det han läste hade faktiskt hänt. Paulus, Petrus och Johannes var inte bara namn på en sida – de hade levt.

Och Jesus var inte en idé eller en myt. Han var en verklig person som hade vandrat på jorden.

Men ännu viktigare var insikten om att Jesus faktiskt dog – att korsfästes. Och att han tre dagar efteråt uppstod från de döda och steg upp till himmelen.

En förändrad världsbild

Intresset för historia och arkeologi plus att han hade mötte en kristen flicka, förde honom till tron på Jesus.

Tron förde inte huvudsakligen till starka känslor, men till en grundläggande förändring i världsbilden. En av de tydligaste förändringarna var att rädslan för döden försvann.

”Den hade följt mig som ateist, men nu är den borta. Jag vet att mit liv är i Guds händer.”

I dag är Immanuelskyrkan ett andligt hem för honom och familjen. Gemenskapen har gett honom något han inte visste att han saknade.

”Den har lärt mig vad sabbaten egentligen är – att stanna upp, vila och möta Gud.”

Han kallar sig kristen – eller messiansk; orden betyder det samma på hebreiska. För honom finns det ingen motsats mellan att vara jude och att tro på Jesus.

”Jag är en del av Kristi kropp tillsammans med både judar och hedningar.”

När han ser till baka på sin trosresa betonar han att Gud möter människor på olika vis.

”För mig var vägen till tro logisk och historisk. Detta är inte blind tro, men förtroende till en sanning som bär. Jag vet aatt Jesus levde, dog och uppstod igen – och det ger meg en trygg grund för livet.”

Artikeln är översatt från Norska Israelsmissionens tidning Først 1/26.